Mina tankar...... :´(

Är det meningen att man alltid ska försöka söka efter svar eller kommer dom till en tillslut?

Är så less på att sträva efter något bättre när det bara går åt helvete ändå.

Jag har kommit till en punkt där jag inte ens vet vilken mening livet har. (Förutom Natalie såklart)

Är det meningen att man ska lägga sig i sängen varje kväll och vara ledsen, att man knappt kan sova under nätterna pgr av alla tankar, att kliva upp på morgonen och inte har lust med dagen alls. Att hela tiden försöka se till att göra det bästa av dagen utan att riktigt njuta???

Så är mina dagar, jämt. Och jag är så himla less på det nu.

För jag kan inte göra nått alls för att få mitt liv dit jag vill känns det som. Jag bara driver framåt utan mål

Jag har verkligen kommit till en stor punkt i mitt liv där jag bara inte förstår nått och är less på allt.

Less på att mitt liv har blivit förstört pgr av HONOM!!!

Jag fattar det inte. Jag fattar inte att det tog sån jävla tid för mig att förstå vad det var han egentligen gjorde emot mig. Det tog sån tid innan jag vågade tro att det fanns nått bättre åt mig därute. 

Men här sitter jag nu med ett liv jag inte alls trivs med att leva. 

Ett liv fylld att gamla sår som aldrig läker, ett hjärta för krossat för att kunna bli helt igen, en skam över vad som har hänt mig, en rädsla för honom och en rädsla för livet.

Vad är det egentligen man ska få ut av livet?

Jag önskar bara att jag kan få leva ett RIKTIGT LIV nångång. Ett liv fyllt att lycka, glädje, kärlek och respekt. Vet bara inte om det nånsin kommer hända mig. 

Det känns som om jag aldrig riktigt kommer kunna lita på någon igen, aldrig våga släppa in någon hela vägen in. Och det är hårt. Jag har ju försökt men det gick inte :´( Jag hade inte den styrkan att våga släppa allt som har hänt mig och låta någon komma in mig på livet. Visst det är lätt för mig att kunna säga: Ja jag har blivit misshandlad av mitt ex under lång tid. För mig är inte det nå farligt. Det farliga är att säga allt annat...

Och att öppna upp mitt hjärta som är stängt för alltid känns det som.

Nu kommer alla tårar igen, blev tidigt idag men det var väl för att jag skrev allt det här. Men som sagt det här är en slags terapi för mig, att bara få skriva av mig mina tankar oavsett om nån läser eller inte. Och nu när min psykolog är borta resten av sommaren så måste jag ju få ur mig en del av mina tankar på nått sätt.....