Vändpunkt

Har kommit till en vändpunkt i livet. För snart två veckor sen fick jag reda på att mamma hade dött, det gjorde ont, väldigt ont. Första veckan gjorde jag som jag alltid gör när livet vänds upp och ner, jag blev praktiskt, ringde massa samtal och tillät mig inte att vara ledsen för det har jag inte tid med, ville inte heller. Veckan som har varit nu har jag varit uppe i norr och gjort det man ska när en nära dör. Även begravning har vi hunnit med. Det var det värsta (inte alls konstigt). Det var en fin ceremoni även om jag grät hela tiden, kändes som om bröstet skulle gå sönder i tusen bitar och luften stod helt stilla. 

Nu är jag snart hemma i Falun igen, efter en vecka på flykt. På ett sätt ska det bli skönt att återgå till vardagen, komma ikapp med skolan är prio 2, prio 1 är att äntligen få kramas och pussas med familjen. 

Men som rubriken säger så har jag kommit till en vändpunkt i livet. Vad som helst kan hända precis när som helst (det visste jag innan också men det är mer uppenbart nu). Det gäller att ta vara på livet och se till de ljusa stunderna man har med personer i sin närhet för de kan när som helst försvinna utan någon förvarning. Var glad och tacksam för det och de som betyder något som finns i era liv❤️

Döden

Har aldrig varit rädd för döden. Ibland, vid vissa tidpunkter kanske jag har längtat efter den. Men ibland knackar den på alldeles för nära inpå livet och man blir påmind om hur skört det kan vara. I mina mörka stunder har jag ibland trött att det inte skulle vara så farligt att dö eller att nån nära dör. Men nu sitter jag här, det är alldeles tyst runt omkring mig och tårarna slutar inte att rinna.....

På resande fot

Här sitter man igen, på tåget. Högtalarkvinnan berättade precis att nästa station är storvik så med det obligatoriska stoppet utanför Sandviken så anländer vi om ganska precis 32 min:) men jag ska inte klaga på resandet, har blivit betydligt mycke färe resor de senaste kurserna vilket är sjukt skönt! Idag är det dataövningarna som gäller, ska lära mig att handskas med ett statistikprogram vilket fan inte är det lättaste alla gånger. 

Ja tjock är man ju också, vaknade härom dagen och jävlar va stor jag kände mig, tur det bara är 14,5 vecka kvar:))))

Sommaren kommer av naturliga skäl att bli underbar! 

Gammal har jag börjat känt mig också, kan bero på att Natalie börjar förskoleklass till hösten, vart tog min lilla flicka vägen? När växte hon upp? Och när har åren fyllts på för mig? Nä jag är nog fortfarande 22 :)))

Nä nu ska jag försöka vila ögonen lite innan jag är framme!