Ja det gick precis som jag ville igår :D
Jag var ju ett jävla nervvrak visserligen på morgonen.
Sprang runt som en yr höna och visste inte vad jag skulle göra.
När vi väl satt i bilen så ville jag inte ens åka dit, tur att jag hade
Jessica med mig som fick mig att åka dit.
Väl där så gick jag som på nålar för först var psykologen sen,
sen så var min advokat sen också! Häll ju på att dö.
Och samtidigt så kan jag inte stå sill utan går fram och tillbaka
och kikar ut genom fönstret hela tiden för att kunna se om han skulle komma.
Jag och min advokat gick och satte oss i ett rum och pratade och efter ett tag
så kom hans advokat och ville prata lite, se om vi inte kunde komma överens när
det gällde vårdnaden men där sa jag att jag inte tänker vika mig, jag ska ha ensam.
Och min advokat häll med. Sen var det dags att gå in i salen och då var det dags.
Hela jag skakade som ett asplöv och kunde knappt gå. Kom runt hörnet och
DÄR STOD HAN!
Blev kallsvettig hela jag och ville bara springa och spy, det var hemskt.
Satt inne i salen i bara 5 minuter för ordföraren ville verkligen att vi skulle försöka komma överens när det gällde allt utan domstolens hjälp. Så då skulle vi sitta i ett litet rum allihopa och disskutera. Det kändes inte så bra kan jag lova.
Men men...orkar inte ta upp allt men så här slutade det iaf:
Efter att ha suttit och disskuterat tillsammans och pratat med familjerätten och pratat ensamma med våra advokater i ca 1 timme så gav han upp.
Vårdnaden förblir min och umgänget ska utökas gradvis tills Natalie är redo att sova kvar. Och det är jag glad för, för jag har aldrig varit emot ett umgänge mellan dom, vill ju att Natalie ska ha en relation med sin pappa. Jag har bara varit stenhård med att man måste ta det lugnt och se efter på Natalie så det inte går för fort fram.
Och jag hoppas att det lösning vi kom fram till nu fungerar för hennes skull.
Det enda jag verkligen vet efter gårdagen är att jag är sååå mycket starkare än honom. Hans blickar kan inte göra ett skit mot mig och jag är den som har gått stark ur allt som har varit. När allt var klart och vi skulle gå ut ur tingsrätten så var det jag som gick därifrån med huvudet högt och en känsla av att JAG ÄR STARK!
Och det känns fortfarande helt underbart!
Nu vet jag att framtiden för mig och Natalie
bara är våran. Vi bestämmer själv över vårat
öde och hon får ett umgänge med sin pappa
som fungerar.
Men nu är det verkligen dags för mig och Natalie att blicka framåt och
se till att få ett bra och tryggt liv tillsammans! <3 <3 <3
Älskar min prinsessa till månen och tillbaka!!
