Tomt kallt ensamt

Tänk om jag skulle kunna ha ett rum där ingen kan se mig eller höra mig och där jag inte kan höra någon annan. Där jag kan vara själv med mina tankar och känslor och bara vara. Där jag kan bryta ihop igen och igen och igen utan att nån ser. Där jag kan kämpa mot dem smärta som trycker sönder bröstet och som äter upp mig inifrån. Där jag inte behöver ta hand om nån eller visa hänsyn till nån eller le för att det ska se bra ut. Där jag kan vara den mörka svarta hemska människa som jag är just nu utan att det sårar någon annan. 

Om jag bara visste vem jag är nu. Har i många år kämpat för att hitta mig själv efter många års skit och jag fann henne men nu är hon borta och jag vet inte om hon nånsin kommer tillbaka. Jag känner inte igen mig själv eller de känslor jag har och det gör så ont. Vill bara krypa ner i en säng där ingen kan se mig och vara där tills jag är redo att leva i nuet igen. För det här nuet jag är i nu vill jag inte vara i. Vill försvinna ett tag och komma tillbaka sen....någongång när allt känns ljusare. Allt behöver inte vara vitt men det ska fan inte bara vara svart

Tankar

Satt här i soffan och kände att jag var tvungen att skriva av mig lite. 

Det är så mycket som snurrar innött huvud just nu, går inte att stänga av alls och det sätter sig överallt på mig både fysiskt och psykiskt. Är helt omöjligt att sova på nätterna, är väldigt konstigt att det är min hjärna som håller mig vaken och inte bebis. Kan vakna på natten av att jag ligger och tänker på nått omedvetet. Kan inte stänga av hjärnan alls utan allt som har hänt och händer bara maler i skallen om och om igen utan stopp och det tär på mig då fruktansvärt mycket. Orkar inte vara glad, trevlig eller ens lägga tillräckligt med energi på plugget för orken finns inte. 

Jag och mamma hade inte den bästa relationen kan man säga men fan vad jag saknar henne. Saknar hennes samtal i tid och otid som inte var så speciella, saknar att hon inte ringer på en speciell dag och jag blir ledsen för mina barns skull då de inte har en mormor. Natalie kommer ihåg henne till viss del och det känns bra och hon kan säga att hon saknar henne, men Julia kommer inte veta vem hennes mormor är förutom på kort och det gör ont i mig. Mamma gjorde vissa saker mot mig som jag inte tycker om men hon äskade Natalie oc äh jag vet att hon skulle ha älskat Julia lika mycket, hon vet så glad över att få ett till barnbarn och det gör ont att hon aldrig fick se henne. Sen var hon min mamma oavsett vad som hände mellan oss och jag kommer alltid att älska henne för den hon var när vi kom överens och jag saknar henne mer och mer för varje dag som går. Det gör ont inom mig bör hag tänker på henne och tårarna kommer på en gång tillsammans med trycket över bröstet. Skulle vilja vrida tillbaka klockan och tiden några månader, eller år egentligen, och gör saker och ting lite annorlunda. Kanske hade man kunnat stoppat det som hände om jag hade gjort saker på ett annat sätt, haft lite mer koll. Finns många om och men, vet att det inte hjälper att tänka så men jag kan inte låta bli, tänk om jag hade kunnat förhindra det som hände?! 

Älskade mamma! Vad var det som egentligen hände? Varför blev det så här?! 

Saknar dig oerhört mycket❤️

Tända ljus

Idag är en dag då man skulle vilja bo närmare Lule så man hade närmare till graven för att tända ljus på "rätt" ställe. Visst kan jag gå till vilken kyrkogård jag vill och tända ljus och minnas mamma men det känns som att det är på plats man vill vara och tända ljus och prata med henne. 

Det finns nästan dagligen en gnagande känsla inom mig om att det fattas nått och sen när det kommer såna här högtider som man ska hedra de döda eller när högtider som man ska fira tillsammans så gör det lite extra ont i hjärtat och magen. 

Jag hoppas du har det bra där du är nu mamma och att du håller ett vakande öga över mig och brorsan och våra familjer. Älskar och saknar dig ❤️👼