Mamma

Älskade mamma. Det spelar ingen roll att tiden går det gör lika ont fortfarande. Livet rullar på runt mig och jag är som en maskin i universum som gör det som ska göras men jag hänger inte med. Känns som att jag står still i livet och bara försöker överleva. Ja så illa är det, jag försöker bara komma upp ur sängen på morgonen och gör det som ska göras av mig men jag njuter inte av livet längre. Jag njuter inte av nått längre, vill ge upp hela tiden och bara låta livet flyta utan mig. Jag har i flera år haft sömnproblem men det är ingenting med hur det är nu, jag är stressad över allt som händer i livet, är så virrig och glömsk att jag blir galen på mig själv. 

Men som sagt, älskade mamma vad jag saknar dig! Det gör ont i själen stt du inte finns längre. Jag inser för varje dag som går att jag inte kan ringa och prata med dig. 

Ont i själen

Vad gör man när allt i kroppen gör ont? Hur får man bort smärtan som gör så att det känns som att kroppen ska sprängas inifrån? Hjärtat gör så ont att jag ibland får tårar i ögonen bara av det, magen har en knut i sig hela tiden som molar, huvudet slutar aldrig banka och kroppen slutar aldrig skaka. 

Det gör bara ont, och inget jag gör får det att försvinna. Har många gånger trott att jag har hamnat på botten men den här gången är det annorlunda, den här gången tror jag verkligen att jag är på botten för det är så mörkt just nu och det gör så ont. Hur tar man sig upp? Varje steg jag tror jag tar upp gör att Jah sjunker mer i denna djupa kvicksand som jag står i.