Tårar...

Ja det känns som om att skulle jag släppa taget om mina känslor idag så skulle tårarna bara forsa ur mig, men jag orkar inte det idag. Egentligen orkar jag väl aldrig göra det, är väl därför jag mår som jag mår. Jag tillåter aldrig mig själv att släppa taget om allt och bara låta allt komma. Var nog därför jag startade den här bloggen, för att kunna skriva av mig hela tiden, främst när jag har sånna här dagar så hjälper det att bara kunna skriva.

Var riktigt jobbigt när jag och Jessica stod ute och rökte och kollade på när barnen lekte när jag kände att jag bara försvann i tankarna när jag såg Natalie springa runt ute. Fick en sån ledsam känsla inom mig om vad som är på väg att ske. Hur ska jag klara av att lämna bort henne? Till nån jag inte litar på...? Kommer gråta floder när den dagen kommer. När jag verkligen tänker efter så är det självklart att dom ska träffas och få ett bra umgänge. SJÄLVKLART! Det handlar inte om det, det handlar om rädslan för mig att lämna henne till någon jag inte litar på. Och eftersom jag inte vet om jag någonsin kommer lita på honom mer så kan jag ju aldrig känna mig säker med att lämna Natalie där. Så på ett sätt hoppas jag att det tar tid innan vi kommer dit så jag kan se om jag kan lita på honom, men samtidigt inte för det är Natalie som lider av att inte ha ett bra umgänge med sin pappa. Svårt....!

Vill bara ge upp just nu känns det som. Bara lägga mig ner och gråta gråta gråta och dra täcket över huvudet och inte kliva upp förens jag har släppt alla tankar och dåliga känslor. Men jag vet ju att det kan ta tid innan det händer så nått sånt blir det inte idag. 

Nä nu ska jag nog bara lägga mig i soffan och tycka synd om mig själv....