Har det inte lätt just nu känner jag...
Är så grymt sugen på något gott, typ godis eller chips...mm smaskens :)
Vabba har jag gjort idag också, Prinsessan vaknade igår kväll med feber :( Sen är hon jätte snorig och hostar :( Mammas plutta, tycker inte om när hon är sjuk :( Jag bara hoppas på att hon blir tillräckligt frisk för att vara borta i helgen. Känns jobbigt att säga så men har inte råd att vara hemma.
Mår väldigt bra ändå, vad kan det bero på tro...? :)
Men samtidigt har jag så mycket tankar om allt. Känns så jävla tufft att ha börjat rota runt med minnen och ta itu med dom. Varje gång jag går dit så tänker jag: Är jag redo för detta? Kommer jag klara av det?
För det finns så mycke inom mig. Jag har tryckt bort allt i över 1 ½ år och inte tagit itu med minnen alls. Och som sagt jag lyckades leva så i 1 ½ år men det gick inge längre. Minnen börja komma tillbaka, vid fel tillfällen. Det värsta var också att dom bara kom, jag hade inte alltid kontroll på det utan det bara dök upp i huvudet och då är det jävligt jobbigt att sitta på jobbet eller vara med Natalie och så kommer det ett minne framför ögonen :(
Har även börjat tänkt väldigt mycke på förhandlingen i rätten, kommer bli så jävla jobbigt! Samtidigt som jag känner att jag ska möta honom jag ska visa upp vem jag har blivit och hur stark jag är så finns frågan: VÅGAR JAG?
Vad händer om jag inte klarar av det? Jag är livrädd för att inte klara av det. För min egen skull så vet jag att jag måste, jag måste göra det för att kunna gå vidare helt och hållet. Men jag är fortfarande rädd för honom och hans blickar. Där inne mest hans blickar för jag vet vad dom blickarna kan göra med mig. Dom kan få mig att känna mig lika stor som ett saltkorn och få mig att skaka. Och jag vet också att blir jag rädd så blir jag tyst och det kan jag inte bli. Måste prata för min och Natalies skull.
Nä nu orkar jag inte prata om det där nå mer, nu vart det för jobbigt :'(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar