Nu är det jobbigt

Nu känns det att det är nära, bara några timmar kvar 
tills det är dags. Känner i hela kroppen att 
FAN FAN FAN!!!! 

Har mått skit i snart en vecka, och i helgen var det så

illa att jag inte visste vad till slut. Trodde efter det

att det inte kunde vara bli värre men Ack så fel jag hade.

För idag är det riktigt illa, har varit och det blir då 

bara värre och värre ju närmare imorgon jag kommer.

Natalie fick stanna kvar hos Gun för jag kände 

att jag orkar verkligen inte. Orkar inte med nått

alls. Vill bara själv dö just nu. Och kunna sova.

Men det vet jag ju att det är helt kört, kommer 

bli glad om jag kan blunda utan att få Panik :(

Kan inte allt bara vara över. Är då inte rädd för utgången för 

jag vet att det kommer gå min väg. Om det inte gör det så 

är det något allvarligt fel på det svenska rättsystemet.

Rädslan ligger i att jag för första gången sedan Maj-09 

ska sitta i samma rum öga mot öga mot den männsika

som jag är mest rädd för än något annat. Möta den som har

gjort mig så illa som jag inte trodde var möjligt. Möta

den som jag vet kan ge mig en blick och jag viker direkt och

ger upp. Den blicken har jag fått många gånger så jag vet

vad den gör med mig :(

Försöker intala mig själv att jag inte ska låta han göra

det något mer. Intalar mig själv att jag ska gå in i salen

imorgon och vara stark och visa hur JÄVLA långt jag har

kommit sen jag lämnade honom. 

Nu ska jag mysa ner i soffan med min underbara Roger 

och försöka slappna av. Tack för att du finns!