Vad är det egentligen. Hur mycke jag än försöka komma på det så känner jag bara: Är det en känsla jag kan få? Den där riktiga känslan av total lycka av kärlek. Jag hade kärlek till Roger, absolut. Jag var lycklig. Men jag hade inte känslan av total trygghet hos mig själv. Och är man inte är trygg med sig själv kan man aldrig vara det med någon annan heller. Synd för det hade kunnat bli riktigt bra.
Jag inser nu att mina nyårslöften kom jag inte speciellt långt med. Inget utav dom har jag kunnat uppnå :´(
Undrar stort när det kommer hända. Som jag har sagt tidigare så räknar jag veckorna tills jag får träffa min psykolog igen. GUD vad jag behöver det.
Vill bara sitta ner och prata ut.
Nästan så jag snart tar vem som helst bara för att få säga allt hemskt.
Men vem orkar lyssna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar