Har ingen kontroll över mig själv längre.
Tårarna kommer okontrollerat just nu :´(
Satt ute nu på kvällen med grannarna och Natalie lekte och helt plötsligt började dom bara rinna nerför kinderna. Var bara att springa upp och se till att stoppa dom så inte Natalie skulle se. Lyckades hålla tillbaka dom tillshon slocknade men nu bara forsar det :´( Går inte att stoppa dom heller, ser knappt vad jag skriver.
Jag fattar det inte, brukar alltid kunna styra mina känslor för att inte gråta förens Natalie sover men idag gick det inte, känns hemskt för då vet jag att det är riktigt illa när jag inte kan kontrollera mig. HATAR HATAR HATAR att tappa kontrollen. Det får bara inte hända i mitt liv. Jag har byggt upp mitt liv på sånt sätt att jag alltid ska gå på rutin, att alltid ha kontroll på vad jag gör och hur jag känner för att klara av dagarna. Och det har alltid fungerat. Så vad FAN är det som händer NU?????!!!!!!
Kan inte låta detta ske.
När jag ringde om hjälp till min psykolog första gången så var jag livrädd för att gå dit, jag vågade verkligen inte be om hjälp för allt gjorde så ont att prata om. Men efter ett tag så flöt det på, jag började lita på henne och kunde börja få ur mig saker. Sen åkte hon bort och nu sitter jag här och klarar inte av att hålla allt inne längre. Har panik över att inte kunna prata med någon. Klarar snart inte av att hålla allt inom mig. Men vad har jag för val? Det är 1 månad kvar tills hon är tillbaka. Jag känner verkligen panik i hela kroppen, vet inte hur jag ska klara av den närmaste tiden. Vill bara ge upp just nu. Gå och lägga mig för att stanna där. Vill inte kliva upp på morgonen alls. Har verkligen ingen livlust alls längre. Allt är bara svart och tomt inom mig.
Jag är inte kristen, jag är väldigt långt ifrån troende
men en gång för många år sedan fick jag höra denna bön flera gånger per dag och den sitter fast.
Önskar bara att den nångång kommer ge mig den styrka den utstrålar
Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra
saker jag kan, och
förstånd att inse skillnaden
Malin, Det är inte så konstigt att du inte längre kan hålla dig själv på halster. Du har kommit till punkten där din kropp säger ifrån, den orkar inte mera. "Att ha självkontroll" är inte att vara stark det är att butta problemen framför sig. Hur länge du än går och tror att du klarar av det så kommer det aldrig att fungera. Det är hårt Malin, det är orättvist, det finns så mycket saker som sker som man inte önskar få finnas alls. Men det händer. Alla har motgångar. Du är en stark människa Malin, jag har varit med länge. Du har aldrig varit vidare bra på att prata om känslor. Men genom dessa år som vi har känt varandra så har jag lärt mig, genom att lära känna dig, Ninas död, separationen från Björn, en fruktansvärt första år tillsammans med Tommy insett att det finns ingen återvändo, det som har skett har skett och det enda vi kan göra är att försöka gå vidare. Det finns inget bra sätt, det finns inget lätt sätt men vi vet att det måste ske. Du är stark för din dotters skull och det beundrar jag dig för. Hon kommer att tacka dig en dag. Men skjut inte hela världen åt sidan, det lär knappast hjälpa. Vi som står här och ser på, Jag, Gun, dina andra vänner OCH Natalie, Vi vet, vi ser och vi hör vad som pågår. Mår inte du bra mår inte vi bra. Vi kan inte tvinga dig till någonting och det vill vi inte heller. Jag finns här, alltid, alltid och det vet du. Du kommer aldrig bli av med det förflutna, men du kan välja att göra någonting åt framtiden. Jag älskar dig och jag tycker att du är en fantastisk människa. har du tagit dig så här långt så klarar du vad som helst! <3
SvaraRadera