Jag trodde att allt var på väg att vända, eller att det iaf skulle återgå till den gamla. Men jag fick inte som jag ville den här gången heller. Har känt igen känslan dom senaste dagarna, den där krypande känslan under huden som bara väntar på att få komma ut. Och igår sprack det igen, satt bara och grät och grät.
Tog upp telefonen och ringde Marie, min underbara Marie <3 Hon som vet och förstår. Är så himla skönt att prata med henne för hon har likadana dagar som mig så hon vet precis vad jag pratar om. Hon vet vad det är som händer med min kropp, även ibland när jag själv inte vet vad som händer...
Har verkligen ingen lust med nått alls. Vill bara ge upp mitt liv. Känner mig instängd och ibland väldigt hånad. Eller hånad är nog fel ord men ibland har jag bara känslan av att folk tänker "men ryck upp dig nu, skit i det som hänt och tänk framåt." Men vill ni veta en sak. DET ÄR INTE SÅ ENKELT!!!
Jag kan inte bara släppa allt som hänt mig och gå vidare, jag kan inte glömma bort den känslan jag bär på varje dag av smärta och svek. Den psykiska smärtan är värst, den är outhärdlig helt enkelt. Jag önskar under största delen av dagen att jag också bara skulle kunna glömma allt och gå vidare men det går inte. För jag har inte fått något avslut på mitt gamla liv än. Pratade mycke med Marie om det igår och jag tror verkligen att det är det som kommer krävas. Min känsla säger att det är det rätta att göra. För även om det inte hjälper så vet jag då att jag har försökt, då kan jag inte ångra mig efteråt för att jag inte vågade.
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Nog om det, imorse kom morsan hit. Det är med blandade känslor men än så länge har det gått bra. Är ju inte det bästa som kan hända i mitt liv direkt när jag mår så här men jag får se till att gilla läget för några dagar så att Natalie får träffa sin mormor. Får ge dom mycke egentid och se till att få lite saker gjort utan att stressa.
Snart är det dags att gå tillbaka till jobbet, och då är det hårdkörning på jobbet. På 10 dagar blir det ca 87 timmar så det kommer nog kännas, speciellt nu när jag har varit hemma ett tag. Men det är bara att härda ut den tiden för strax efter det är det ÄNTLIGEN DAGS ATT DRA TILL NORGE!!!! Gud vad jag längtar. Ska bli så sjuk kul att träffa brorsan och få spendera lite tid med honom. Saknar min bror väldigt mycke. Om du mot förmodan läser detta så: JAG ÄLSKAR DIG BRORSAN!!!! <3 <3 <3
Nä nu ska jag nog ta och läsa en bok och försöka koppla ner för dagen så jag får några timmars sömn iaf
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar