Tomt kallt ensamt

Tänk om jag skulle kunna ha ett rum där ingen kan se mig eller höra mig och där jag inte kan höra någon annan. Där jag kan vara själv med mina tankar och känslor och bara vara. Där jag kan bryta ihop igen och igen och igen utan att nån ser. Där jag kan kämpa mot dem smärta som trycker sönder bröstet och som äter upp mig inifrån. Där jag inte behöver ta hand om nån eller visa hänsyn till nån eller le för att det ska se bra ut. Där jag kan vara den mörka svarta hemska människa som jag är just nu utan att det sårar någon annan. 

Om jag bara visste vem jag är nu. Har i många år kämpat för att hitta mig själv efter många års skit och jag fann henne men nu är hon borta och jag vet inte om hon nånsin kommer tillbaka. Jag känner inte igen mig själv eller de känslor jag har och det gör så ont. Vill bara krypa ner i en säng där ingen kan se mig och vara där tills jag är redo att leva i nuet igen. För det här nuet jag är i nu vill jag inte vara i. Vill försvinna ett tag och komma tillbaka sen....någongång när allt känns ljusare. Allt behöver inte vara vitt men det ska fan inte bara vara svart