Mamma

Älskade mamma. Det spelar ingen roll att tiden går det gör lika ont fortfarande. Livet rullar på runt mig och jag är som en maskin i universum som gör det som ska göras men jag hänger inte med. Känns som att jag står still i livet och bara försöker överleva. Ja så illa är det, jag försöker bara komma upp ur sängen på morgonen och gör det som ska göras av mig men jag njuter inte av livet längre. Jag njuter inte av nått längre, vill ge upp hela tiden och bara låta livet flyta utan mig. Jag har i flera år haft sömnproblem men det är ingenting med hur det är nu, jag är stressad över allt som händer i livet, är så virrig och glömsk att jag blir galen på mig själv. 

Men som sagt, älskade mamma vad jag saknar dig! Det gör ont i själen stt du inte finns längre. Jag inser för varje dag som går att jag inte kan ringa och prata med dig.