Att le

Att dra upp mungiporna och le är inte så jävla svårt, men att le med hjärtat och på riktigt så man känner den där bubblande härliga känslan i magen, det är svårt. Var nog länge sen jag log på riktigt. Har ingen riktigt livslust längre, är en hemsk mamma och flickvän. Trodde jag hade peppat mig åt rätt håll kring nyår och bah såg verkligen fram emot att bli en gladare Malin. Men vem fan är Malin? Vem är det som stirrar på mig när jag tittar i spegeln? Vem är det som pratar när jag öppnar munnen? Har ingen aning alls. Jag är bara tom. Vill bara kunna dra täcket över huvudet och glömma allt. 

Vill bara ge upp