2014

Detta år har varit kantat av världens glädje över att Julia kom till världen. Mitt hjärta har visat sig kunna älska ytterligare ett barn lika mycket och det glädjer mig att jag har lyckats få två fantastiska barn som enligt mig är världens bästa och sötaste och det är det finaste jag har. Har även fått behålla Roger vid min sida som är den starka stöttepelaren för att jag ska stå upprätt. 

För även om året har bjudit på ett barn och massa glädje så har det även gett mig sorg, förtvivlan och depression. Mamma dog detta år och oavsett hur vår relation såg ut eller vad jag hade trott jag skulle känna när detta skedde så har det varit nästintill outhärdligt. Den som har fött mig till denna värld och gett mig en bra barndom finns inte längre, en mormor som älskade Natalie och som skulle ha älskade Julia finns inte längre, en mamma som var min mamma finns inte längre och det smärtar. Det gör så ont i bröstet att jag vill skrika för att det ska försvinna. 

Jag är ingen människa som pratar om mina känslor för nån egentligen och det har grävt ner mig detta år för jag bär fortfarande allt inom mig. Så mitt löfte för 2015 är att jag ska öppna upp mig. Jag ska hitta någon som kan hjälpa mig att hantera mina känslor så jag kan bli lugnare och därmed en bättre mamma och flickvän. Inget annat löfte krävs för det är det viktigaste för mig.